Våra intryck i Garbatella
När vi kom till Garbatella märkte vi hur mycket graffiti det
var överallt. Tågen, byggnaderna och de gamla industrierna var täckta av det.
Kommunikationen var bra och smidig när vi skulle ta oss dit. Det tog ungefär
15-20 minuter till Garbatella från hotellet. Vår första känsla var att det var
som en liten by i den stora staden, nästan som Gröndal. Känslorna av nyfikenhet
strömmade genom våra kroppar när vi gick runt i det okända området. Man såg
många på gatorna som antagligen var på väg till sina jobb utanför Garbatella,
eftersom det inte finns så många jobb i området. Det var en familjär stämning
när vi kom dit, man kunde träffa på glada så kallade ”espresso gubbar” som
träffades vid Piazza Eugenio Biffi, affärsklädda män och kvinnor som diskuterar
över en lunch eller ett antal barn som hängde runt skolområdena. Det flesta
gick i skolan när vi var där på förmiddagen. Vi fick reda på av en man att det
finns 3 skolor i Garbatella.
Första dagen gick vi runt lite för att undersöka området samt bestämma våra Kevin Lynch- punkter och andra dagen skulle vi filma materialet till vår mediaproduktionsuppgift.
Första dagen gick vi runt lite för att undersöka området samt bestämma våra Kevin Lynch- punkter och andra dagen skulle vi filma materialet till vår mediaproduktionsuppgift.
Garbatella var egentligen lite risigt på sätt
och vis. Byggnaderna var ganska slitna, parkerna i mitten på den
boulevardliknade gatan Circonvallazione Ostiense var ganska dåligt underhållna
och som sagt var det graffiti och klotter på flera husväggar och murar.
Men vi tror att det kan vara just människorna i detta lilla samhälle som gjorde att vårt besök blev en trevlig vistelse. Många satt ute vid caféer eller parkbänkar och snackade snabbt men glatt, med bara sådana uttryckande toner som en italienare kan ta.
Men vi tror att det kan vara just människorna i detta lilla samhälle som gjorde att vårt besök blev en trevlig vistelse. Många satt ute vid caféer eller parkbänkar och snackade snabbt men glatt, med bara sådana uttryckande toner som en italienare kan ta.
När vi bestämde oss
för att lämna Garbatella för den här gången, kändes det som att vi gick igenom
en port till ett annat samhälle när vi tillsammans slank in mellan
tunnelbanedörrarna tillbaks mot hotellet.
Av: Hanna L, Emelie, Meron och Nahom SA13a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar